Johannas besök i Moldavien

En vecka som missionär i Moldavien

 

Till Lena, en duktig lärare, som jobbar med romska elever i en skola i Edinet sändes jag iväg en vecka i oktober. Efter att förra året besökt Moldavien och fått en liten inblick i skolan i Edinet, väcktes ganska snabbt tanken på en resa tillbaka. Inte för resans skull, inte för att få se och uppleva en gång till, utan för att få vara med och göra skillnad. Veckan i Moldavien fylldes med intryck, erfarenheter och många samtal. Samtal om stort och smått, självklart samtal om skola och skolutveckling men också om politik, familj och Gud. 

 

I Moldavien, Europas fattigaste land, har romska barn ingen självklar rätt till skola och utbildning. Detta blir för mig extra svårt att förstå eftersom jag ser utbildning som en väg ur fattigdom. En väg som landet behöva ta för att resa sig igen. Organisationen CRAC som vi stödjer  har i samarbete med kyrkan i Edinet en skola för romska barn för att ge dem en bättre start ut i livet. I dagsläget kommer det ungefär 40-50 elever varje dag i åldrarna 5-16 år för att få undervisning, omsorg och lunch. Jag är så glad och tacksam över att vår församling stödjer detta arbeta och att själv ha fått ta del av arbetet på nära håll. 

 

Från Lena, en god vän, som jobbar med underbara så värdefulla kunskaplystra romska elever i Edinet åkte jag. Rik på minnen, erfarenheter och nya tankar.

 

Johanna Bäckrud

Missionsresa till Moldavien

Under många år så har vår församling stöttat arbetet i Moldavien som Lisa och Fredrik Olsson startade i början av 1990-talet. De var ute som missionärer och startade igång arbetet CRAC som arbetar med barn och ungdomar som har det mycket svårt. En del har blivit övergivna, en del har blivit skickade ut i Europa i prostitution eller slavarbete. Det är helt enkelt de unga som har det svårt som CRAC arbetar med. 

I huvudstaden Chisinau som har ungefär 1-1,5 miljoner invånare ligger CRAC:s härbärge och rehabiliteringscenter. Här kan ca 20 ungdomar mellan 13 och 18 år bo och få hjälp att komma in i samhället. Detta ställe omges av olika kompetenser som behövs för arbetet så som: psykolog, pedagoger, socionomer och andra som arbetar med att fungera som ställföreträdande familj. Samarbetet är nära med både samhället och Pingströrelsen i landet. Idag är det framför allt samhällets socialvård som placerar ungdomar i CRACs verksamhet. 

Men CRAC har en mycket större roll för landet än härbärget i Chisinau. Moldavien är ett land som har det mycket svårt. Landet har 3,5 miljoner invånare, ca 1 miljon av dessa arbetar eller befinner sig i annat land i första hand i Europa. Kvar finns framför allt barn, tonåringar och äldre. Lönerna är låga och landet har inte kunnat försörja sina invånare sedan Sovjets sönderfall och Moldavien blev eget land 1991. Över hela landet finns stor fattigdom och misär som drabbar framför allt barn, tonår och äldre. CRAC är med och stöttar, uppmuntrar och ger specialistkunskap till pingstförsamlingar runt om i landet som på olika sätt arbetar med barn och ungdom. En del församlingar har som fritidsgård, barntimmar förberedande skola eller fotbollslag. Allt varvas med en varm kristen atmosfär, där en av grunderna är att visa på bibliska principer för ett bra liv. 

Idag har CRAC varit med och byggt upp totalt 19 olika arbeten runt om i landet tillsammans med församlingar. Elva av dessa har det ekonomiska ansvaret lämnats över till den lokala församlingen på plats, en svensk församling eller en biståndsorganisation som Erikshjälpen som idag stödjer flera platser. CRAC har kvar kopplingen mot dessa arbeten, men de är idag ganska självgående. Idag finns åtta arbeten i olika faser som CRAC arbetar väldigt aktivt med. Flera av dessa arbeten vi var och hälsade på mellan den första och sjunde november. 

 

Vi var totalt 14 personer som var med på resan, förutom Lisa och Fredriks familj. 

Dag 1 var vi på CRAC:s kontor och härbärge som vi också bodde de flesta nätterna på. Tonåringarna flyttade ihop lite trängre och vi sov på de ställena där vi fick plats. Här lyssnade vi på hur landet och arbetet med unga har startat och ser ut idag. Sandu som är verksamhetschef för CRAC berättade det mesta och Fredrik fyllde i och tolkade. Bra och viktigt att redan från start få en grundlig genomgång. På eftermiddagen lekte vi med ungdomarna och några av oss vittnade om våra liv. På kvällen bjöd vi svenskar på festmåltid. Svenska köttbullar och potatismos. Mer svenskt kan det väl inte bli tänkte vi. Potatismos åt vi sedan hela veckan på de olika ställena vi kom och besökte och på några ställen så var det misstänkt likt svenska köttbullar. Det blev en trevlig fest som avslutades med fruktsallad och glass. 

Dag 2 åkte vi mot Edinet i norra delen av landet. Här arbetar en församling tillsammans med CRAC i första hand med Romer. Boende sedan urminnes tider i området, men fortfarande utan mänskliga rättigheter som andra moldaver. De saknar rätten att gå i skola och det är detta som församlingen arbetar med här. De har en anställd utbildad lärare som heter Lena och hon har några hjälplärare och en kock i teamet. Att arbeta med romer är inte något som många moldaver kan förstå, inte ens i kyrkorna ses detta som något att eftersträva. Romer ses som andra klassens människor även av många pingstvänner i landet. Denna kyrka gör ett fantastiskt arbete som var så roligt att få ta del av. 

Efter lunchen så fick vi vara med på flera gemensamma lekar med barnen och ha en förbönstund för vår värld. Sedan åkte vi  ut i mindre grupper när församlingen med CRACs hjälp delade ut matpaket som de allra fattigaste familjerna behöver för att inte svälta. Detta var mycket gripande för oss alla, som fick se hur dessa alla fattigaste i Moldavien bodde. Svårt för oss svenska att förstå, att man kan bo så dåligt och ha så lite. Möten med människor som vi alla tar med oss vidare i livet.  

På kvällen firade vi gudstjänst tillsammans med mig (Johan) som predikant, Vittnesbörd av Anna Englund och sång av oss svenskar på just svenska. Resten av gudstjänsten och även sångerna var på ryska. Sov gjorde vi på ett hotell i den lilla staden. Härifrån tror jag de flesta av oss lämnade en del av våra hjärtan. De gör ett mycket fint arbete med de knappa resurserna de har. 

Dag 3 åkte vi ner mot Chisinau med stopp i en kyrka i Balti som arbetar med vardagsgrupper för barn och ungdomar. Här blev vi bjudna på ett riktigt festligt fika innan vi tittade på lokalerna och fick höra pastorn som vittnade om hur de varit mänsklig sköld mot folket som ville bränna ner deras kyrka redan under Sovjet-tiden. 

Stopp två gjordes i Orhei i en mycket fin kyrka som bedriver fritidsgård för många barn och ungdomar. Vi lyssnade till det unga pastorsparet som hade byggt upp ett riktigt bra arbete på tio år. Detta arbete bedrivs med stöd nästan helt från Vårgårda missionskyrka. På kvällen landade vi igen på CRAC efter en händelserik utflykt. 

Dag 4 var en ”ledig” dag där vi i första hand var ute och tittade på de officiella mäktiga byggnaderna och besöker den lokala enormt stora marknaden. Vår familj började morgonen med att åka iväg för att besöka Pingströrelsens huvudkontor som jag och Johanna hört så mycket om. Besöket var intressant, men kanske inte det viktigaste under veckan…

Efter regeringsbyggnader och annat att se, så gick en del av oss på marknaden där alla så sent som för tio år sedan handlade när det inte fanns ”vanliga” mataffärer i landet. Guiderna som vi hade med oss var två av personalen från CRAC. Tillbaka till härbärget tog vi oss själva på lite olika sätt framåt kvällen. 

Dag 5 åkte vi ca 40 minuter norrut. Vi deltog på gudstjänst i Ivancea i en väldig liten gudstjänstlokal. Dagen till ära var det ovanligt många som var med i den väl uppvärmda lokalen. Församlingen hade bara tre medlemmar, men berättade att de nu hade två dopkandidater på gång. Här sjöng vi också, barnen sjöng, Inge predikade och jag kunde inte låta bli att ha en minipredikan också. Denna kyrka arbetade med att ge barn mat och undervisning. Sedan gick de ut och hjälpte de fattigaste att renovera deras hus åt dem. Här fanns också en romsk kvinna som hjälpte de äldre att sköta sin personliga hygien. Vi fick också följa med i små grupper när de delade ut matpaket. 

En avstickare gjorde vi också till en församling i Braneshti där församlingen arbetar med syprojekt, läxläsning och har de ett eget fotbollslag. Pastorn har fram till nyligen varit tränare för laget. Detta har dragit många ungdomar att göra något roligt med sin fritid. Här har de också tagit med sig ungdomarna som församlingen hjälper att besöka de äldre och lämna mat och hjälpa till hemma med det som de äldre inte klarar av. 

Innan vi åkte hem stannade vi vid ett gammalt ortodoxt kloster som är uthugget i en bergskam. Väldigt fint och väl värt ett besök trots att det var lite strapatser för att komma dit. 

Dag 6 måndag morgon klockan 4.00 var vi uppe för att ta oss tillbaka till vår kära ö igen. En fantastisk resa några av oss fick möjlighet att vara med på, med många minnen och nya erfarenheter att gå vidare med i livet. Vi bör vara glada och stolta över det arbetet vi har stöttat under åren. Vi från församlingsledningen återkommer med förslag hur vi kan fortsätta att stödja och kanske öka på bidraget från församlingen. 

Johan Bäckrud

Moldavien

Arbetet startade i mars 2002, då Lisa och Fredrik Olsson, flyttade dit för att bygga upp verksamheten. Nu bor de åter i Sverige, men arbetet fortgår och utvecklas ständigt. De gör regelbundna besök i Moldavien för att se att allt fungerar. I samarbete med Moldaviens pingstunion, driver man ett härbärge i Chisinau samt ett antal dagcentra runtom i landet.

Härbärget i Chisinau

Många barn i Moldavien fryser. Många barn har inte föräldrar. Många barn vet inte när de kan äta nästa gång, de vet inte hur man ska äta.

Många barn har inte ens en säng att sova i. Vintern i Moldavien är kall och bister. Många får aldrig en godnattkram. Häromåret frös flera barn och äldre ihjäl. De hade ingen värme att hämta på gatan där de ibland tvingas bo. Hösten 2003 öppnades därför Härbärget i Chisinau. Det var det första i sitt slag i Moldavien och är ”officiellt godkänt" av den moldaviska staten, vilket är otroligt i sig.

Härbärget har 17 sängplatser och är öppet dygnet runt. Barnen och ungdomarna som kommer är i åldern 6-18 år. De flesta är dock mellan 11-17 år. På härbärget finns kök, skola, pingisrum, tv-rum, dusch och WC. Bland personalen finns speciallärare, sjuksköterska, psykolog, socialassistent, ekonomiansvarig, matpersonal, städpersonal och div. frivilligarbetare. Varje barn som kommer följs upp, får träffa psykolog och genomgå hälsoundersökning. Om det finns någon familj med i bilden sker hembesök/tas kontakt med denna. För vissa barn får Härbärget en mer permanent karaktär, men är inte ett barnhem. Ett flertal barn har efter ett par månader kunnat placeras hos moldaviska fosterfamiljer. Dessa familjer är medlemmar i någon av de församlingar vi har kontakt med eller driver dagcentra i. I ett par fall har barnet kunnat återvända till sin familj eller bosätta sig hos någon släkting. För de barn som stannar längre på härbärget lägger man ner mycket arbete på att försöka integrera dem in i det statliga skolsystemet, vilket ofta är krångligt och byråkratiskt, men av högsta vikt.


Dagcentra

drivs på 6 ställen runtom i landet. Verksamheten sker i den lokala församlingens regi. De barn som kommer till dessa dagcentra har oftast någonstans att bo, dock väldigt dåliga hemförhållanden. Barnen är i princip lämnade utan uppsyn och driver mest runt på gatorna i Chisinau. Verksamheten ser lite olika ut på respektive ställe då vi alltid utgår från den lokala församlingens önskemål och resurser. Gemensamt är att barnen får ett rejält mål mat, undervisning och lek. I övrigt kan upplägget variera. På ett dagcentrum kanske man har systuga eller snickarverkstad som ett led i undervisningen. På ett annat kanske man har engelskaundervisning. Man försöker också, i den mån man kan, bistå med nödvändiga kläder, sjukvård o dyl. Personalen utgörs av församlingsmedlemmar, både frivilliga och anställda. 

Du kan läsa mer om Moldavienmissionen på

http://www.moldavien.org/

Länk till Operation World Moldavien

Kvartetten  Radostnaia Vesti, vilket betyder Glada nyheter, delade med sig av sång och vittnesbörd vid flera tillfällen både i Visby och på Hemse.   Här är de på Östercentrum.   

En av sångarna i kvartetten vittnade om hur han växte upp på barnhem,  fick kontakt med kristna, blev frälst och nu är med och sjunger och vittnar om Jesus.

Pastor och pingstledaren för Moldavien, Victor Pavlovski var också med under Gotlandsbesöket.